en artikel av Hans Norlén
Södermanlands regemente
– ett Kungligt regemente
Blott Sverige Sörmlands regemente har, med en egen marsch med kungligt förtecken dessutom. Den som bott i Malmköping är inte omedveten om regementets existens. Livet där cirklar runt militärtraditionerna. Men anledningen till att Sörmlands regemente går högvakt varje år den 13 augusti kände jag inte till. Så bra då, att Hovmarskalksämbetet rymmer sin alldeles private historieberättare, Hovintendent Hans Norlén, överstelöjtnant i regementets reserv, som ryckte in 1961 och pensionerades 2002 och följaktligen burit regementets uniform i 41 år. Här skriver han om sitt favoritämne, både i detta och följande nummer av HovstatsMeddelande.
Det händer ofta, när någon frågar mig från vilket regemente jag kommer och jag svarar ”Södermanlands regemente”, att vederbörande omedelbart replikerar: ”Ja, det är ju ni som har den fina marschen, Kunglig Södermanlands regementes marsch”.
Trots att prefixet ”Kunglig” numera är avskaffat lever det kvar i folkmun. En månghundraårig tradition avskaffas inte så lätt av en klåfingrig riksdag! Ser man på mitt gamla regemente, som är ett landskapsregemente, så har det tjänat landets Konung i över 500 år och mot den bakgrunden är det inte så lätt att ta bort det ”Kungliga”.
När Södermanlandsfänikan (en föregångare till regementet) deltog i Gustav Vasas befrielsekrig var det ju egentligen på de upproriskas sida. Men icke desto mindre stormade man framgångsrikt under ledning av hövitsmannen Lars Pedersen Hård, Nyköpingshus, då besatt av danska trupper, på självaste julafton år 1521. En annan Södermanlandsfänika under Lambert Mattsons befäl intog Västerås slott 1522.
Även under kriget mellan hertig Karl och Kung Sigismund kan man säga att sörmlänningarna deltog på de upproriskas sida men det var ju inte så märkligt eftersom hertig Karl (sedermera Karl den IX) var hertig av Södermanland. Efter segern för hertig Karls trupper vid Stångebro den 25/9 1598 har dock sörmlänningarna hållit sig till den kungliga sidan.
Bondehären organiserar sig
Vill man gå ännu längre tillbaka i tiden för att se, hur sörmlänningarna organiserade sig vid ofred, fanns redan i Södermannalagen från 1327 bestämmelser för hur de vapenföra männen skulle uppbådas och samlas men att kalla denna bondehär för regemente är kanske lite att ta i. Den egentliga organisationen av ett regemente i Södermanland skedde i början av 1600-talet i samband med att Gustav II Adolf omorganiserade hela den svenska hären. Uppdraget att organisera regementet gavs åt sörmlänningen Erik Ryning född på Gimmersta i Södermanland. Han blev även regementets första chef 1627, vilket räknas som det år när det fast organiserade regementet grundades.
Regementet bestod då, liksom övriga landskapsregementen, av två bataljoner om fyra kompanier vardera, en organisation som i stort sett var oförändrad till det att 1925-års härordning infördes. Numera används de gamla kompanibenämningarna på de utbildningskompanier som är organiserade för att fylla aktuellt års utbildningsbehov för krigsorganisationen. Kompanibenämningarna överensstämde i stort med rekryteringsområdena för knektarna vilket gjorde att regementet fick och alltid har haft en god förankring i hembygden.
Under de många krigen under 1600- och 1700-talen deltog regementet på de flesta krigsskådeplatserna i Europa vilket inte minst segernamnen på regementets fana bär vittnesbörd om: Warszawa 1656, Fredriksodde 1657, Tåget över Bält 1658, Fraustadt 1706, Helsingborg 1710, Gadebusch 1712 samt Södra Stäket 1719.
Under 1500- och 1600-talets första del varierade utseendet på fanorna och det var först kort efter Karl XI:s trontillträde som fanor med landskapsvapen och landskapsfärger började införas i armén. För Södermanlands regemente blev det den svarta gripen på gul botten som sedan dess varit sörmlänningarnas samlande symbol såväl i krig som fred.
Trots att regementet långa tider var kommenderat i fält och garnisonstjänst ibland annat Tyskland hann man med att delta i arbetsinsatser för samhällsutvecklingen. Det var nämligen vanligt under denna tid att knektar sändes till olika arbetskommenderingar såsom kanalbyggen, fästnings- och slottsbyggen m.m.
| Den enda bevarade långrocken från karolinertiden finns bevarad i Ludgo kyrka.
Foto: Olof Ekberg |
Så deltog under åren 1663–1676 knektar från Södermanland bland annat i uppförandet av Drottningholms Slott. Vidare har man varit med om att bygga Strömsholms Slott och Haga Slott samt arbetat på de kungliga slottsladugårdarna, så nog har regementet tjänat sin Konung under åren på flera olika områden.
Under det Stora nordiska kriget 1700–1721 följde regementet sin Konung i fält och upplevde såväl segrar som nederlag. Seger vid Fraustadt samt nederlag vid Poltava och kapitulation vid Perevolotschna 1709. Ett nytt regemente var organiserat 1710 som segrade vid Helsingborg och Gadebusch men nödgades kapitulera i Tönningen 1713. Återigen rekryterades ett regemente som deltog i striderna i Finland 1714 samt fälttågen mot Norge 1716 och 1718.
Utanför Fredriksstens fästning blev regementets chef, översten Krister Reinhold von Schlippenbach, dödligt sårad och uttalade en önskan att hans gode vän, överstelöjtnanten Rutger Fuchs, skulle bli hans efterträdare. När Konungen hörde detta lär han ha yttrat:
– Schlippenbach har alltid gjort väl, utan tvivel har han även häruti valt rätt. Det skall bliva därvid”.
Dessa kungsord skulle senare visa sig vara ”mycket rätt” vilket framgår av fortsättningen av min redogörelse.
Räddade Stockholm
Efter det att sedermera även Karl XII stupat utanför Fredrikssten följde en svår tid med ryska härjningar av den svenska kusten varvid städer, bruk, gods och gårdar brändes. Sommaren 1719 hade den ryska eskadern under amiralen Apraksin gått in på Baggensfjärden och den 13 augusti påbörjat en landsättning av trupp vid Södra Stäket (Baggensstäket i Saltsjöbaden) allt i akt och mening att gå emot Stockholm.
Södermanlands regemente, som låg i beredskap vid Skarpnäck, fick order att skyndsamt bege sig till Södra Stäket för att undsätta de där av ryssarna belägrade svenska fältbefästningarna. Under ledning av sin chef, översten Rutger Fuchs, gick regementet i ilmarsch mot Södra Stäket samt anföll direkt ur marschgrupperingen i skymningen de till antalet överlägsna ryska styrkorna. Anfallet genomfördes enligt den väl beprövade karolinertaktiken och den fientliga belägringen kunde hävas. Om morgonen hade den ryska eskadern avseglat. Till sin omfattning var det inget stort slag men det var viktigt, då det troligen räddade Stockholm att gå samma öde tillmötes som flertalet andra svenska kuststäder. Man kan ju fråga sig hur Stockholm hade sett ut i dag vid 750-årsjubileet om inte Södermanlands regemente skyndsamt kommit till huvudstadens försvar.
Tacksamheten var stor och trots att statsbudgeten var ansträngd tilldelades regementschefen 1000 daler silvermynt att fördela bland underofficerare och manskap vid överstelöjtnantens bataljon, den bataljon som först kommit i strid med ryssarna. Vidare erhöll varje sårad officer en månads fälttraktamente. Överstelöjtnant von Essen befordrades till överste och erhöll dessutom 100 buteljer vin från drottning Ulrika Eleonoras vinkällare, en i sanning kunglig gåva.
Översten Rutger Fuchs befordrades till generalmajor och blev sedermera överståthållare i Stockholm där i modern tid även en gata har uppkallats efter honom, ”Rutger Fuchsgatan” på Söder.
Den 13 augusti är numera regementets högtidsdag som firas på olika sätt. Bland annat står alltid sörmlänningar på post runt Kungens Slott i Stockholm denna dag. Då går Södermanlands regemente traditionsenligt högvakt till åminnelse av segern och huvudstadens räddning.
Exercis på Malma Hed
Under många år genomfördes de årliga regementsmötena, då man sammankallade regementets befäl och soldater för utbildning och exercis, på olika platser i landskapet. I samband med att regementet fick den kraftfulle och vidsynte översten Gustav Adolf von Siegroth som chef 1771 utsågs Malma Hed (numera Malmköping) med kung Gustav III:s nådiga tillstånd som fast mötesplats för regementet.
Gustav Adolf von Siegroth var en krigserfaren officer med bland annat tjänstgöring i det franska regementet Royal Suédois. I och med att en fast övningsplats anlades kunde utbildningsanordningar byggas, förläggningarna förbättras och övningarna effektiviseras. Vidare insåg regementschefen vikten av att även officerarna utbildades varför han 1782 med kungens godkännande instiftade en militärakademi vid regementet (Obs! tio år innan krigsakademien vid Karlberg grundades). Till denna akademi donerade han en stor boksamling som torde vara unik och än idag finns att beskåda på Södermanlands regemente.
| Von Siegroth ritad av Sergel.
Handteckning tillhörande Nationalmuseum |
Då regementschefen även ansåg att regementets artilleri var otillräckligt (två pjäser per bataljon) inköpte han för egna medel och med kungens godkännande ytterligare fyra pjäser. Vidare lät han skriva regementets historia som torde vara landets äldsta regements-historia. På 1770-talet beställde han åtta musikstycken som är Sveriges äldsta bevarade militära musik för hel stämbesättning. Efter att ha hört så mycket om Siegroth och hans verksamhet ville nu Gustav III själv inspektera regementet. Besöket ägde rum den 16 juni 1778 och Siegroth gav taffel för sjuttio personer samt lät skjuta salut med 120 kanon-skott när konungen anlände samt lika många när han avreste, en riktigt kunglig salut.
Von Siegroth befordrades så småningom till general efter att bland annat ha fört befäl över delar av den svenska armén i Finland. Vid 66 års ålder och märkt av krämpor beslöt han ta avsked från militärtjänsten. Då kungen fick reda på Siegroths planer skrev han den 16 mars 1792 till friherrinnan von Siegroth i ett på franska avfattat brev att hennes makes ”långa och trogna tjänst samt ärofulla sår han fått inför kungens egna ögon utgjorde skäl nog att inte förvägra honom att dra sig tillbaka, en rätt som han ädelt och länge nog inte begagnat sig av”.
Detta torde vara det sista brev konungen skrev ty samma kväll inföll den olyckliga maskeradbalen. Då avsked beviljades den 11 maj var således Gustav III död och avskedsansökan underskrevs av regenten, hertig Karl av Södermanland – ett ödets nyck. Hertigen blev 1809 Kung Karl XIII.
Gustav Adolf von Siegroth avled 1802 och vilar i Klara kyrka i Stockholm där hans epitafium kröns av en porträttmedaljong, utförd av bildhuggaren Tobias Sergel.
Regementet deltog under resten av 1700-talet och i början av 1800-talet i fälttågen i Finland 1778–1790, Pommern 1805–1807, Norge 1808, Åland 1808–1809, Västerbotten 1809, Tyskland 1813, Danmark 1813–1814 samt slutligen Norge 1814, som förhoppningsvis avslutar regementets krigshistoria.
Fortsättning av denna artikel kommer…